Theory: Learning from the Kitchen (I) 

I Skönheten i kaos (2021) gör Julia Ravanis upp med den dualistiska, hierarkiska världsbild som tvingat oss att skilja på förnuft och känsla. Ni vet, den sjukt traumatiserande världsbild som skapar och upprätthåller strukturer där tanken och kulturen överordnas kroppen och naturen. Som om inte detta räckte associeras mannen med rationalitet medan kvinnan anses vara irrationell. Och det slutar inte här, för världsbilden strukturerar vita människor som mera civiliserade än andra människor. Samtidigt som jag mår illa av att redogöra för det här, finns det motgift att tillgå.

Ravanis skriver: "Tanke och kropp går att konstruera som skilda språkliga begrepp, men egentligen är de omöjliga att skilja från varandra. I små glimtar av avslappnad närvaro går det att förnimma. Ibland händer det när jag dansar, när jag simmar eller när jag har bra sex: jag känner att mina tankar är ett med min kropp." (s. 136-137). Den här känner jag igen, från köket. När jag lagar mat, på ett kärlekfullt, lugnt och fokuserat sätt blir föreningen av kropp och tanke förnimbar. Det är en lika svindlande som fullkomligt fysisk upplevelse. Förnuftet och känslan är sammantvinnade och rör sig med och mot varandra. I köket kan kunskap som sitter i händerna vävas samman med tankegods från recept. När detta sker blir det pågående nuet euforiskt på ett sällsamt vis.

Jag tror faktiskt att den scenografiska platsen Trauma Kitchen (pågående utvecklingsprojekt) och det vi gör där, har kraft att upplösa dualismens makt. I köket, i matlagningen är förnuft och känsla, tanke och kropp förenade på förnimbara vis. Förnimmelsen av den föreningen ger oss tillträde till Det Magiska Andra, det som sätter förstelnade motsättningar och i rörelse, det som upplöser dualismens hårda knutor. Håll grytorna kokande.

/Astrid von Rosen