Inspiration: Way Out West - foodie power by Jessie Sommarström
SCENOGRAPHY PATROL: Vi hade precis det stora nöjet att sammanstråla med stjärnkocken Jessie Sommarström (tack smaksäkra väninnan Viveka Kjellmer för att du ordnade detta!) på Way out West och äta hennes ljuvligt välkomponerade och hållbara VEGETARISKA AVSMAKNINGSMENY. Jag fick nöjet att diskutera sublimt ostskum på Gammelknas med Jessie, och ja, vi var så rörande eniga om att grädde inte behövs i vissa lägen.
För mig som experimenterar med vegetarisk fine dining blev mötet med Jessie både bekräftelse och inspiration. En skildring av hela matupplevelsen kommer här: I marken känns festivalens basdunk, langos och pissoarstank sprider sig. Mitt i detta, och med ovan serveringspersonal genomför Jessie et al sitt professionalla, konstnärliga gastronomiska arbete. Jag har precis läst en artikel i GP, "Hur bra är matenpå Way Out West 2023?" där Jonathan Bengtssson längtar tillbaka till "ohyran", skriver om räkost på tub och säger att "en bekant lade sin penis i ett korvbröd", samt nämner Trädgårdsbarens meny med friterade zucchiniblommor med mera och omnämner festivalens gatuköksmat som "något verkligt" och förvånansvärt nyttigt. Han nämner inte Jessie, men det ska jag nu göra i hans ställe, för hon är en rå-skicklig, innovativ matlagare med respekt för folkhemmets smaker och traditioner.
I dessa miljö- och klimatkrisens tider är arbetet i köket, alltså alla ni som lagar mat till vardag och fest på riktiga råvaror och utövar konsumentmakt, avgörande för en hållbar livsstil. På sikt. På feministisk sikt. Jag älskar att se när Jessie med personal preppar, snabbt med utan dålig stress, känsligt och kunnigt.
Måltiden börjar med snacks. Det som imponerar mest på mig och väninnan är dravchips (en rest från öltillverkning används) kryddade med grönkål och silverlök - sublimt och udda smakdjup. Den lilla friterade "ostfrallan" innehåller flytande ost, men smaka som en riktigt fralla (sjukt mycket fik i centraort på landet för mig). Skogstoppingen tar dock hem spelet. Gulbeta med gestost - en säker smakkombo som jag gillar för att rätten är så liten och nätt.
Sedan föjer en serie salta rätter, som får oss att le nöjt. Hummus på gulärt med säsongens primörer. Åhhh de små nätta rotsakernas vackra rena rötter var kvar - ekologiskt har sina fördelar - och örter är en fräsch fröjd, och väninnan älskar dravbrödet och smöret från Lötgårdsmejeriet. Tartaren på grillad rödbeta är FANTASTISK, och det säjer jag för att detta även är en av mina paradrätter (se förra sommarens inlägg). Jessie slår till med grillad rödbeta, ramslökskapris (uuuhh nästa år ska jag fixa egen sådan), mjölksyrad gurka (min veganmors passion) och senapskräm, samt en underskön vitlöksblomma. Ljuvligt läckra ravioli med gammelknas, valötter och ostskum har fått sällskap av ett - helt nödvändigt - kraftfullare vin än som var planerat. Det uppskattas! Rätten var himmelskt smakrik, utan att bli tung; mästarklass. Så smörrostad rotselleri - och detta höll jag på med hela hösten 2022, så nu gjorde Jessie mig lycklig. En perfekt bit - och den ska vara liten - rotselleri fick sällskap av libsticka (yes!), mandel och svamp. Och RÖTTER igen - sjukt goda i sin rostade form.
Så en dessert som nog alla känner igen: bär och bärkompott, kardemummaladdad minisockerkaka - och ja, lite lättvispad grädde. Hm (alltså, ibland vill jag ju bara bidra med lite idéer i all ödmjukhet). Kaffegodis - en rem på havtorn gjorde mig lycklig. Men den långa väntar på kaffet fick mig att vilja bli serveringspersonal (jag var framme vid nespressomaskinen och fifflade utan att någon märkte det). Over and Out. Tack Jessie Sommarström för en underbar måltid.
Astrid von Rosen, för Scenografipatrullen